Vår... Det är dags att städa upp huset, rensa bort skräpet... Vad ska man göra? Hur ska man klara sig? Varför kan det här vara så svårt Hur känner vi när det är dags att göra det, känner jag hur jag för varje städad centimeter blir befriad från allt som är överflödigt, onödigt, främmande? mig från att gå vidare... Och då känner jag njutning – När jag slänger eller ger bort onödiga saker öppnar sig ett tomt, rent utrymme framför mig. Jag är rädd för att titta på honom. Jag vet inte vad jag ska göra med honom, vart jag ska gå, vad jag ska hålla mig till. Nu är jag ansvarig för min egen väg och håller mig inte fast vid det som bromsat mig. Jag tycker att det är svårt att upprätthålla balansen - När jag blir av med saker som kopplar mig till det förflutna sitter jag kvar med något som inte har några materiella bevis för att stödja mina minnen - jag känner min ensamhet förbi och över mitt liv. Nu bestämmer jag själv vad jag ska ge till vem, vad jag ska slänga, vad jag ska behålla. Ibland sköljer skulden över mig. Men för varje påse med skräp försvinner hon och hennes självförtroende blir större "Nu när jag har gjort ordning på huset måste jag göra viktiga saker som jag har planerat länge." Tidigare har jag bara drömt om dem långa vinterkvällar. Nu är det dags att göra dem. Jag brukade vara rädd och skjuta upp det. När allt kommer omkring var den viktigaste uppgiften framför allt att röja ut rasporna från huset. Att göra något nytt är skrämmande, för det finns mycket osäkerhet, oro och risk i det – När jag tvättar fönstren börjar händelsehorisonten synas tydligt genom dem. Jag ser utsikterna till rörelse. Och samtidigt är jag rädd att nu när allt det här är ute i det fria så måste jag agera. Jag kan inte längre gömma mig bakom grumligt glas. Det finns fritt, rent utrymme framför mig. Vårvinden blåser genom fönstret. Det är både irriterande och glädjande Och, efter städning, något annat relaterat: - När jag betalar skatt på en bil som jag sålt för länge sedan, men Skatteverket beslutade att jag fortfarande är skyldig dem något, - jag betalar för befrielse från. tidigare misstag och vad som brukade få mig att ångra mig. Jag betalade och jag vill aldrig tänka på det eller ångra mig igen. Allt är redan betalt. Låt oss ta nästa steg Det är dags att fylla våra planer med kött och blod och befolka en ny värld med dem. Jag är glad och rädd... Ett utrymme av frihet, luft och en vid värld öppnar sig. osynlig och fri”, som Margarita från M. Bulgakovs roman, när hon är en häxa flyger över Moskva – för att mina nya egenskaper och vägar ännu inte har manifesterat sig. Och eftersom det gamla jaget inte längre är synligt, på dess ställe finns en annan... Jag är fri... för att tidigare trauman inte längre håller mig. Med vänliga hälsningar, Maria Maksimova-Stolpnik - psykolog , konstterapeut Online och personligen Moskva Boka en konsultation på telefon 8 (909) 669 89 18, eller här Din psykolog Maria Maksimova-Stolpnik.