Har du märkt hur små barn lätt och glatt planerar? ”Jag kommer att ha en fru, två barn, ett stort ljust hus, en röd bil och en fluffig hund. Nej, två hundar! Det kommer även att finnas ett bageri och bilservicecenter. Varje sommar ska vi gå till havet. Till dig, mamma, jag köper en dacha, och till pappa, en ny bil.” Barnet känner sig stark, och hans mål är verkliga och uppnåeliga hus, plantera träd Och för vissa barn blir samtal om framtiden tystare och mindre frekventa när de blir äldre. Planer förvandlas gradvis till drömmar, som kanske en dag går i uppfyllelse, men kanske inte. Tvivel, rädslor, besvikelser dyker upp och livet blir en kamp, ​​som ett resultat av vilket vid fyrtio års ålder förblir drömmar drömmar och du inte längre vill ha någonting. Varför har vissa människor allt och andra ingenting? Varför är det för vissa ett problem en magisk pedal som ger acceleration, och för andra är det en betongplatta som spikar fast den i marken. Varför blir vissa människor starkare med åren, medan andra blir svagare? Allt börjar med vår position i livet, som bildas från barndomen under påverkan av våra föräldrar, tillägnas av psyket som vår egen och ofta duplicerar betydelsefulla vuxnas position: Framställaren. Han ber, frågar, väntar på hjälp av en trollkarl eller jultomten, hoppas på ett mirakel. Visar infantilitet och inlärd hjälplöshet. Destruktiv position. Besviken framställare. Han tar anstöt på livet för dess orättvisa, lider, ödmjukar sig, uthärdar. Visar inlärd hjälplöshet. Destruktiv position. En bitter framställare. Han slåss med liv och människor, attackerar, straffar för orättvisa. Destruktiv position. En supplikant i utveckling. Inser, drar lärdomar, får erfarenhet. Kreativ position Ägare. Hanterar sin attityd och kondition. Skapar sin egen verklighet. Giltig. Kreativ position. Var och en av dessa positioner ger upphov till en ständig intern dialog, slutsatser, känslomässigt tillstånd, handlingar (eller passivitet) och resultat. Och det har såklart sina fördelar (dolda fördelar). Så offret säger till sig själv: "Varför behöver jag allt detta?", drar slutsatser - "Det är något fel på mig. Andra är värdiga, men det är jag inte. Jag kommer aldrig ha tur”, blir upprörd, tycker synd om sig själv, blir kränkt, oroar sig, gråter. Avstår från sport, äter, dricker, umgås på internet, utsätts för övergrepp. Och som ett resultat förblir han i ett jobb han inte gillar, ensam eller i ett förhållande med en våldtäktsman, försvarar inte personliga gränser och lever i fattigdom. Men samtidigt har den sådana bonusar som medlidande, sympati, hjälp från andra, förskjutning av ansvar, rättfärdigande av passivitet. Så det första du behöver göra är att ärligt förstå din position i livet, de för- och nackdelar som det ger. Ta vägen för att ändra din position från destruktiv till kreativ. Då måste vi inse att världen "slår" patienten så att vi uppmärksammar den och botar den. Vi utvecklas bara under utmaningar. De största möjligheterna till utveckling kommer i form av motgångar. Världen, som en klok lärare, kommer att förklara samma läxa tills den äntligen har lärt sig. Om vi ​​snabbt går in i en elevs position, börjar märka, känna igen och dra lärdomar, tar möjligheter, drar nytta av resurser och vidtar åtgärder, börjar livet förändras. En kris är en uppenbarelse som visar oss hur våra liv verkligen är. Han skriker efter behovet av förändring. Uppmuntrar dig att se verkligheten, inse lektionen, se möjligheterna, lära dig att tänka och svara på nya sätt för att förändra ditt liv. Men samtidigt verkar krisen slå botten. Begränsar fokus för uppmärksamhet. En person ser bara ett fragment av en situation (här och nu) och ser inte dess början, mitt och slut. Därför är nästa sak att göra att inse att vi är mer än den här situationen, ta avstånd från den och se den helt i formatet av den existerande dynamiken. Till exempel: kärnan i krisen är den fullständiga frånvaron av "Relationer"-sfären. Livsställning - Offer "Jag har inget förhållande. Varför har jag.