Jag går på gatan under en vit dag, det är vår, fåglarna sjunger. Jag hör en mycket känslosam monolog från en kvinna bakom mig "avskum!" Liggande avskum! Men du lovade!!! Jag trodde dig, men du igen, du bedrog igen! Lögn!!! Alla ljuger!!! Hatar dig!!!" Kvinnan upprepade och upprepade sin monolog, utan att minska den känslomässiga intensiteten. Jag föreställde mig följande bild: en berusad man gick, bredvid sin dam, som han tydligen lovade att inte dricka, inte slå, jobba osv... Damen trodde antagligen från djupet av sitt hjärta men hennes hjärta krossades igen av en så bitter lögn. Jag vet inte varför jag tittade tillbaka, bilden var redan klar. OCH…. Jag stod rotad till platsen. En välklädd, moderiktigt kammad ung kvinna, gravid, gick nerför gatan. Bredvid henne gick en tjej omkring 6 år och en pojke omkring 8-9 år, till vilken all denna passion riktades. Pojken försökte inte invända, han gick tyst och krympte bredvid sin mor. Jag hörde något om ett C på engelska, samma lögn, antar jag... Här är de, våra framtida patienter till psykologer och psykiatriker. De som gick bredvid mamma och de som fortfarande är inne i mamma.