Typisk dag. Solen skiner utanför fönstret. Alla familjemedlemmar sover fortfarande. Du vaknar och går till köket för att laga frukost. Så lugnt! Efter en tid vaknar maken. Han börjar göra sig redo för jobbet, äter frukost, klär på sig och går. Och du är ensam kvar med två små barn. Och allt verkar bra, men du förstår att något är fel. Du känner dig väldigt orolig inombords och förstår inte vad som händer! Du blir sämre och sämre. Plötsligt, som om de ökar i intensitet, uppstår skakningar, först i händerna, sedan i hela kroppen. Kallsvett dyker upp, det finns inte tillräckligt med luft. Det finns en önskan att öppna fönstret. Pulsen blir snabbare. Blodtrycket stiger. Mitt huvud snurrar. Och rädsla dyker upp. Det är bara en sak som snurrar i mitt huvud, "Detta är ALLT. Jag dör! Vad är det med dem? Hur är det med mina barn om något händer mig nu? Ingen kommer i närheten av dem. De kommer att se mig ligga orörlig på golvet. Vad ska man göra?". Och den här tanken gör det ännu mer läskigt. Trycket stiger högre, pulsen blir ännu snabbare. Och nu är du redan med telefonen i handen, ringer din man, en ambulans, vem som helst, så länge någon kommer efter en tid kommer den oroliga mannen hem. Och det är redan lättare för dig. Han är här! Allt är bra! Barn är säkra! Läkaren kommer direkt. Du berättar för honom allt som hänt. Han gör ett kardiogram som visar att allt är bra. Undersöker. Och han frågar: "Har du fått diagnosen Vegetativ-vaskulär dystoni (VSD)?" Om du svarar "NEJ" säger han till dig att kontakta din lokala läkare så att han kan boka in en undersökning. Du gör allt som du blir tillsagd. Och här är de efterlängtade resultaten. Allt är okej! Och läkaren rapporterar att du har VSD. Läkaren förklarar att ditt tillstånd beror på ett fel i det autonoma systemet. Kanske har du drabbats av någon form av stress, eller är övertrött. Det finns inget fel. Du får läkemedelsbehandling som ger lindring. Efter en tid verkar det som att allt har återgått till det normala. Men efter att ha stoppat medicinförloppet börjar du inse att du har blivit rädd för att stanna hemma ensam. Ring frekventa telefonsamtal och försök att vara runt människor så mycket som möjligt. Gå till exempel till en väns hus. Ring hela tiden din man och fråga när han kommer. Be honom att inte gå till jobbet. Och en dag, återlämnad ensam med små barn, upprepar allt sig. Och så gång på gång. Tyvärr finns det många sådana historier. Men var och en har sin egen anledning. Och dess manifestation. Och vad den här kvinnan upplevde kallas en "panikattack." Vegetativ-vaskulär dystoni kan inte kallas en farlig sjukdom. Och många läkare säger själva att det inte finns någon sådan diagnos. Men det påverkar i hög grad en persons liv. Det yttrar sig i huvudvärk, yrsel, asteni... Symtom på VSD diagnostiseras hos nästan 80 % av världens invånare. Ofta vet folk inte ens att de har denna sjukdom. Symtomen förvärras om de får förstärkning. Detta kan vara en stressig situation, överdriven fysisk aktivitet, depression, intrapersonella konflikter och mycket mer. Som regel kommer den första attacken väldigt oväntat. Det är skrämmande och minnesvärt. Naturligtvis måste du lära dig att ta dig ur detta tillstånd. Vad kan göras... Först och främst behövs frisk luft. Du kan öppna fönstret något, ta av dig de kvävande kläderna om du har dem på dig. Lägg dig bekvämt, gärna med huvudet lägre än fötterna, och täck dig med en filt. Du kan ta ett lugnande medel om din läkare har ordinerat det åt dig. Det är väldigt viktigt att lära sig att reagera mer lugnt på attacker. Försök att byta uppmärksamhet. Det är viktigt att förstå att alla förnimmelser som du har för tillfället inte utgör en fara för dig. Men jag vill upprepa att först måste du genomgå en undersökning för att försäkra dig om att du inte har några hälsoproblem. VSD kan exakt klassificeras som en psykosomatisk störning, eftersom dess symtom är mycket nära relaterade till vårt känslomässiga tillstånd, till våra upplevelser. Behandla därför denna störning!