Från författaren: I fortsättning på serien av publikationer av professionella som karakteriserar interaktionen mellan klient och psykolog i psykologiskt arbete, föreslår jag en artikel av A.A. Badchen. (Mastery of psychological counseling. / Redigerad av A. A. Badkhen, A. M. Rodina. - St. Petersburg: Rech, 2007. - 240 s. s. 72-76) Jag är säker på att varje klient, som förstår konsultens dominerande stil, kan välj den lämpliga och optimera därmed ditt psykologiska arbete och interaktion med en konsult Per definition finns det lika många individuella stilar som det finns konsulter, och därför är det ingen idé att försöka beskriva dem alla. Det finns dock några trender i stilar som kan påverka förändringsdynamiken i rådgivningsprocessen och, följaktligen, konsultens effektivitet. Vad krävs av mig som konsult för att vara mest effektiv vid valet av min taktik. Vad förväntar jag mig av mina handlingar , och alla vet hur svårt det är att hitta svaret på dem. Å ena sidan understryker dessa frågor återigen att vi i vårt arbete själva är våra egna instrument. Å andra sidan pekar de på förhållandet mellan vårt professionella agerande och introspektion. Slutligen, å tredje sidan, demonstrerar de förhållandet mellan hur vi observerar oss själva ("från vilken plats" vi observerar oss själva) och hur vi ser syftet med rådgivning. Låt oss uppehålla oss vid den sista - konsultens idé om syftet med rådgivningen I princip kan två typer särskiljas för att lösa frågan om syftet med rådgivningen: i ett fall är målet att lösa ett specifikt problem eller en situation som klienten befinner sig i. i ett annat fall hamnar ”att lösa problemet” i bakgrunden innan klienten behöver förstå komplexiteten i livssituationen och mångfalden av tillgängliga val och alternativ. Relativt sett, för att förenkla, kan det första tillvägagångssättet kallas målorienterat, och det andra - klientorienterat. Baserat på befintlig forskning, noterade E. Nevis (1990) att beroende på hur konsulten närmar sig valet av målet för sin. arbete kan två huvudsakliga särskiljas: stil: provocerande och uppvaknande Den provocerande stilen bygger på konsultens övertygelse om att förändringar hos klienten sker till följd av yttre påverkan och att arbetet med klienten endast kan vara effektivt om konsulten tvingar. eller tvingar något att hända. Konsultens agerande liknas här vid knuffar eller till och med slag, vars uppgift är att bryta sig in i klientens medvetande och pressa honom att reagera, vilket medför omstrukturering och anpassning. Uppvakningsstilen syftar till att väcka klientens intresse för vad som händer honom . Att väcka innebär att åstadkomma en attitydförändring till det som händer. Målet i detta fall är att väcka klientens medvetenhet att bemästra nya färdigheter för att bli mer effektiv i en specifik situation och i livet i stort. Konsulten har här en mottaglig ställning. Den provokativa stilen kan beskrivas som att den tvingar klienten att förändras. Däremot låter klienten uttrycka sig ytterligare idéer om dessa stilar konsultens beteende beroende på vilken stil han valt: Tabell citerad av: Nevis E. Evocative and Provocative Modes of Influence in the Implementation of Change //The Gestalt Journal, Vol. VI. Nr 2. 1983. P. 7. Innan man drar några slutsatser är det viktigt att betona att det inte finns någon parallell mellan dessa stilar och effektiviteten av den hjälp som tillhandahålls. Man måste komma ihåg att i rådgivning, som i terapi, garanterar inte avsikt resultat. Det finns många högpresterande konsulter som faller in i en eller annan av ovanstående stilar Det som spelar roll är hur bra vi är på.