I'm not a robot

CAPTCHA

Privacy - Terms

reCAPTCHA v4
Link



















Original text

Varje psykolog borde ha sin egen psykiater Med ett så excentriskt namn vill jag uppmärksamma er på följande fakta: Av 10 klienter till psykologer har 5 (!) en mental. störning (stor eller mindre psykiatri Detta indikerar att ungefär varannan person som söker råd hos en psykolog har en eller annan störning. en klient med schizofreni eller reaktiv depression Nej, det betyder inte det? Ofta är psykologarbete nödvändigt i sådana fall. En schizofren har ju även problem i familjen, på jobbet osv. - problem som psykiatern inte arbetar med, men vars lösning avsevärt påverkar sjukdomens dynamik MEN: en psykologs arbete i sådana situationer måste verkligen utföras i samarbete med en psykiater - en specialist med en högre medicinsk. Utbildning Alla praktiserande psykologer (särskilt i privatpraktik) måste ha ett avtal om samarbete med en psykiater. Detta är nödvändigt inte bara om en psykisk störning upptäcks hos klienten, utan även vid misstanke om närvaron av en VIKTIGT: det är bättre om psykologen har ett avtal med en psykiater som förstår och accepterar praxis. viss specialist (det är ingen hemlighet att en ganska stor del av psykiatriker (läkare) är mycket skeptiska till företrädare för psykologisk vetenskap). Helst borde det finnas någon form av professionell tandem av en psykolog och en psykiater, ömsesidig förståelse som säkerställer säkerheten för alla deltagare i processen: klienten och specialister. Låt mig fästa er uppmärksamhet på ytterligare en viktig punkt. En psykolog som av en eller annan anledning bestämmer sig för att hänvisa en klient till en psykiater bör ställa sig följande frågor: Varför fattar jag ett sådant beslut i det här fallet: klienten eller mig själv? Jag förväntar mig av min klients besök hos psykiatern och vad ska jag då göra med detta resultat. Försöker jag ”överlåta” klienten på detta sätt och befria mig från ansvar eller 5. Försöker jag dela ansvaret för klienten med en annan. Det verkar som att en sådan reflektion, med de mest ärliga svaren på dessa frågor, kommer att avsevärt främja psykologen i hans professionella självmedvetenhet och kommer att bli ett ytterligare element för att säkerställa säkerheten för patienten? psykoterapeutisk relation. Vad tycker ni, kollegor??