Otroligt, men sant - detta finns. Istället för glädje upplever en person ett tillstånd av stress. Vad känner en sådan person när han hör bra saker om sig själv. Det verkar som att jag vill att det här ska fortsätta, men det skulle snart vara över. Och lusten att höra mer och mer blandas med en smygkänsla av att detta är oförtjänt, och det är fruktansvärt oblyg och inte bra att njuta av det som händer så öppet. Det är absolut omöjligt att lugnt lyssna och acceptera dessa ord. Det är otänkbart att bara ta allt för sig själv och stanna där. Nej, du måste snarast göra något som svar: le, tala, tacka. Gör det precis. För att göra är en universell frälsning från det enkla väsendet. Och i det här fallet är det väldigt svårt att vara med en annan persons kärlek till sig själv. Därför är det bättre att börja svara snabbt, utan att låta personen avsluta. Med ditt flöde av tacksamhet, tysta honom och rädda dig själv från denna tafatthet att acceptera uppmärksamhet riktad till dig. De gav dig en gåva - du behöver snarast ge något i gengäld. De gav mig en komplimang – fler tacksamhetsord än jag fick själv. Och fred kommer först efter att man lyckas tillföra gott i gengäld eller, till exempel, en man älskar en kvinna. Uppriktigt och djupt. Vad händer med kvinnan vid den här tiden? "Du kan inte älska mig. Och en så god man kan inte älska mig så. Det betyder att han: - inte älskar (han lurar, vill använda), - älskar, men har fel (han kommer att ta reda på vilken typ av mig jag är och omedelbart sluta älska honom), - det är något fel på honom ( det mest effektiva sättet att neutralisera en god man är att hitta en brist i honom.) Den psykologiska innebörden av dessa handlingar är att snarare ge tillbaka det goda som de ville ge till personen. Utan att lämna något åt ​​dig själv, befinner du dig igen med ett ouppfyllt behov av kärlek och acceptans. Att leva med uppmärksamhetsbrist är trots allt vanligt och bekant. Och även om det är svårt, är det uthärdligt. Vill en person verkligen ha kärlek? Han vill verkligen ha det! Han kan bara inte ta det. Det är inte känt vad som är svårare för honom - om ingen uppmärksammar honom, eller om de, Gud förbjude, lägger märke till honom. Så det visar sig att han verkar svälta, omgiven av en mängd olika aromatiska rätter. Mycket och ofta sägs det om "förmågan att ge"... Men om du tittar närmare så är allt inte heller så enkelt som det verkar med "förmågan att ta" (ta emot, behålla). Det visar sig att det inte räcker med en annan person som vill och kan ge sin uppmärksamhet. Något annat behövs för att bli genomsyrad av kärlek. Vad är det faktum att en person som växte upp i ett underskott av kärlek och värme omedvetet kommer att upprepa sådana relationer senare i livet. Han kommer att välja människor som avvisar honom. Och de som verkligen älskar honom är inte intressanta för honom. Han vet inte vad han ska göra med en person vars kärlek han inte behöver uppnå, för vilken han inte behöver kämpa. Med en person som är tillgänglig, inte överger eller förråder. Han kommer alltid att vara uttråkad och fråga "vad härnäst?" Denna känsla av tristess, en plötslig förlust av intresse nästan omedelbart efter att det önskade föremålet har tagits emot, är mycket karakteristisk. För vad som händer härnäst efter att en person har erövrats är okänt. Således återskapar en person oändligt de relationer som han växte upp i. Om han har drabbats av överdrivna hämningar eller tvång kommer han att bete sig på ett sådant sätt att han kommer att tvinga människor i hans närhet att förbjuda honom något och tvinga honom att göra något. Eller så kommer han att uppfatta deras absolut ofarliga handlingar som ett förbud eller tvång. Han kommer uppriktigt och genuint att lida, men hamna i denna situation om och om igen. Således, i ett försök att äntligen bygga upp den önskade relationen, kommer han att återskapa situationer med fantastisk noggrannhet, med ett olyckligt slut som Freud kallade detta fenomen påtvingad upprepning, vilket betyder att vi har ett behov av att spela om situationer och relationer som var särskilt svåra och smärtsamma i. tidig barndom. Vi gör detta i det omedvetna hopp om att förändra det olyckliga scenariot. Däremot ett tåg satt på fel spår.