Är du redan 25, 30, 35, 40, 50 år gammal? Du ser dig omkring och det verkar som att alla dina vänner och klasskamrater redan har uppnått så mycket, men du har fastnat i ett område, eller på flera samtidigt. Och du vill desperat komma ikapp och bevisa för dig själv att du inte är värre än dem Föreställ dig ett berg som alla kryper uppför. Någon är redan på toppen, någon är i mitten, och du står längst ner, och du förstår att du inte ens har börjat än, helt enkelt för att du hade dålig självkänsla, giftiga föräldrar, lite stöd, sjukdom , misslyckande. Men samtidigt skulle man vilja vara på toppen, eller åtminstone halvvägs med alla. Och du vill på något sätt hitta en ursäkt för dig själv varför du inte är där än. Och för att slippa smärta blir hjärnan väldigt kreativ med att hitta ursäkter Men åt helvete med ursäkter, man vill bevisa och visa att man kan göra detta också. Och du börjar leta efter några genvägar. Så alla går längs en svag sluttning, och det tar lång tid, och du bestämmer dig för att gå rakt upp för ett vertikalt lod - tänk om du har tur eller bestämmer dig för att gå utan att övernatta, och om ett par år? du kommer ikapp alla Men utan att ha förmågan att bestiga ett berg, ramlar du bara och slår dig själv smärtsamt. Känslor av skuld och skam. Och återigen är utmaningen att komma ikapp och köra om, och igen besvikelse över dig själv, och du säger redan till dig själv: "Jag visste att jag var en förlorare, och det är inte ens värt att försöka." 30-årsåldern vill komma ikapp sina vänner som redan har två barn, och hoppas därför att hennes graviditet inte kommer att pågå i 9 månader, utan på något sätt accelereras - om 4,5 månader. Men det fungerar inte så och att gå mot framgång tar så lång tid som det tar. Och det är viktigt att tillåta sig själv den här gången. Ja, kanske kommer du till toppen senare, eller inte alls, men du kommer att ta dig av marken. Din självkänsla kommer inte längre att skrapas vid bottenplattan Det spelar ingen roll var du hamnar, för livet är en resa. Och vi har kul när vi går. Och det spelar ingen roll på vilken höjd du går. Och var du än går kommer det alltid att finnas människor bakom dig och framför dig, och med dig. Och det här är bättre än att stå vid foten av dem som aldrig bestämt sig för att åka, eller som har letat efter en magisk hiss hela sitt liv som gör att de kan komma ikapp med några "andra" som inte bryr sig om dig alls.