Från författaren: Artikeln publicerades i tidningen Ptz 2013 VAD SKA BARN SKYDDAS FRÅN? Den 1 juni är det internationella barndagen. I detta avseende föreslår jag i juninumret att diskutera vad som enligt min mening är en mycket viktig fråga - vad ska vi skydda våra barn från? Vi kommer inte att beröra frågor om att säkerställa barnets fysiska säkerhet, utan kommer att prata om attityder och handlingar hos föräldrar som syftar till att ta hand om och skydda barn från "farliga" aspekter/livsutsikter. Och, låt mig säga direkt, föräldrar i vår kultur utmärker sig i att "skydda", ibland implementera det för länge och överdrivet... De flesta av oss (som föräldrar) behöver lära sig att lita på, acceptera, tro och skilja oss från våra barn. Egentligen, vad handlar det här om?... Låt oss ta reda på det... Viljan att ta hand om och skydda ditt barn från motgångar är instinkten hos alla normala föräldrar. Och detta är helt befogat biologiskt när vi pratar om en nyfödd och ett litet barn. Men för att en person (vem som helst - liten, växande eller redan vuxen) ska kunna utvecklas måste han tillfredsställa två djupa psykologiska behov: behovet av stöd (vård, omsorg, acceptans) och behovet av frihet (självständighet, ensamhet, val). Och det är mycket viktigt för föräldrar att förstå att när barnet växer upp förändras både balansen och hur dessa behov tillgodoses... Och faktiskt, om vi (föräldrar) vill skydda vårt barn, måste vi se till att att han blir stark utan oss så att han slutar behöva oss. Inom psykologi säger de att ett barn som växer upp "blir sin egen förälder." Och om detta händer kan vi (som föräldrar) betrakta vår föräldraplikt uppfylld. Uppgiften är paradoxal, men den enda som är psykologiskt frisk. Föräldrakärlek, till skillnad från andra typer av kärlek, syftar inte till att föra närmare varandra, utan på att flytta bort (och detta betyder inte att barn för alltid är "avskurna" från sina föräldrar; i en sund utveckling av händelser är det åt andra hållet runt: om föräldrar inte stör sina egna barns uppväxt, då har de varma, jämlika relationer. Så återgår till behoven av stöd och frihet. När ett barn är litet, hur kommer föräldrarnas stöd och skydd till uttryck? Först, i verkligheten - i fysiskt stöd: vi håller barnet i våra armar, i handen, på knäna, sedan fäster vi honom på en rutschkana, cykel, skridskor etc. Vi berättar för honom vad han ska göra och vad han inte ska göra (eftersom det är farligt) - och Barnet i allmänhet tror på oss. Hur tillfredsställer vi hans behov av frihet? Vi tillåter dig att klättra där det enligt vår mening inte är farligt; leka med något som inte sticker eller skär. Och redan i tidig ålder är det nödvändigt att etablera den rätta balansen mellan restriktioner = vård och val = frihet. Många föräldrar frågar: "Vid vilken ålder kan du erbjuda ditt barn ett val?" Ja, allra tidigast. Även om det för tillfället blir ett så tänkt val (nåja, till exempel mellan en hälsosam gröt och en annan hälsosam gröt) - låt barnet göra det själv! På så sätt lär vi honom gradvis att fatta beslut – det vill säga HANTERA FRIHET. Men förmågan att använda friheten är den huvudsakliga färdigheten som gör att en vuxen kan skydda sig själv (dvs. fatta de rätta besluten för sig själv.) Vad händer sedan? När barnet växer upp, ockuperar det gradvis (eller erövrar, på olika sätt i olika familjer) mer och mer psykologiskt territorium. Det vill säga, han är redo att bestämma mer och mer på egen hand eller tvärtom inte bestämma alls (vilket förresten också är hans val). Och här är det mycket viktigt för föräldrar att förstå följande: inte bara behovsbalansen har förändrats: det verkar som att nu barnet/tonåringen behöver mer frihet och mindre omsorg. Detta är inte helt sant. Ja, vi behöver definitivt mer frihet. Men det vuxna barnet förstår nu omsorgen annorlunda. Att ta hand om en tonåring är inte att "sätta på en hatt, det är kallt!", utan att visa respekt, acceptera hans intressen, tro på honom som person och erkänna rätten att vara den han är. Vanligtvis, när vi pratar om tonåringar, lär vi föräldrar att ge sitt barn mer frihet, mindre!