I'm not a robot

CAPTCHA

Privacy - Terms

reCAPTCHA v4
Link



















Original text

När vi känner ensamhet, då finns det i närheten känslor av olycka, isolering, övergivenhet. Detta är särskilt smärtsamt när vi bryter upp med partners, flyttar till en annan stad eller ett annat land, förlorar nära och kära eller när betydande och nära och kära dör. I vissa fall kan detta utvecklas till den särskilt smärtsamma karaktären av depression. Men känslor av ensamhet och övergivenhet uppstår även utan dessa yttre händelser, och är ofta förknippade med upplevelsen av en traumatisk separation i tidig ålder. Det är sällsynt att någon i stunden kan känna igen hur känslan av övergivenhet och ensamhet utvecklas utan yttre händelser, och hur starkt denna tidiga upplevelse påverkar människor som mötte traumat av övergivande i barndomen blir alltför känsliga för avslag, separationer och förluster i vuxen ålder. Detta leder till ett falskt behov av att ta ägarskap över relationer och människor för att inte förlora dem till varje pris. För mycket fokus på retention leder till överdriven uppmärksamhet på andra, och av detta följer omedveten försummelse av sig själv och sitt liv. De flesta människor som beskrivs som altruister känner faktiskt ett starkt behov av att ta hand om sig själva, men kan inte ge sig själva fullt ut. vård kan de inte ta emot av andra och sedan sublimerar de detta till sin egen tjänst för andra. Ett barn som i barndomen inte hade tillräcklig erfarenhet av intimitet och trygghet i relationer med sina föräldrar, i första hand med sin mamma, fortsätter att. bära bördan av dessa olevda relationer. Han kan inte bli holistisk och inse sitt värde utan att utvärdera andra människor, utan yttre manifestationer av sig själv i prestationer, pengar, utveckling etc. Denna person känner ofta djupt inombords att hans nuvarande nära och kära inte verkligen älskar honom, och det är därför han kan vara mycket sårbar på grund av någon av deras vägran och oro för gränser - han uppfattar detta som förakt i hans riktning. Då kan vi säga att en person utvecklar en förvrängd uppfattning om sitt eget verkliga värde, om förtroendefulla relationer och en förvrängd idé. av objektiv verklighet, om dig själv och din kropp. Denna upplevelse kan läkas i långvarig psykoterapi eller i en relation med en frisk partner, som du inte bara vill luta dig mot, utan också växa bredvid.