NÄR DU KOMMER UR EN SMÄRTIG RELATION, vet du hur man talar öppet.— Lämna mig inte, stanna hos mig.—Jag lämnar dig inte, jag' jag hittar mig själv. Och du kan välja själv. – Jag kan inte göra det utan dig. Jag behöver dig. - Du klarar det. Du behöver verkligen, först och främst, dig själv. - Allt kommer att ändras. Jag kommer att ändra för dig. Allt kommer att bli detsamma som förut. - Som tidigare ledde till det som är nu. Var dig själv. För din egen skull. -Jag ska slåss för dig. Vi måste kämpa för vår kärlek. Vi kommer ta oss igenom det här tillsammans. Vi kommer att övervinna allt - Du är sårad och ensam nu. Du är. Du är ett värde i dig själv. Kämpa för dig själv. Du kan hantera det. Och jag behöver återvända till mig själv, till mitt liv. Jag vet att det inte kommer att bli lätt för det gör ont i mig också. Jag tror att jag klarar det. Sådana ord gör ont. De når den mest utsatta och behövande delen. De bryter sammansmältningen och ger en känsla av separation. Nej vi, där är jag och du. Det gör ont. Det gör ont när du inte märker ditt "jag" och räddar relationer genom att förvänta dig kärlek och acceptans. Förväntar sig att någon inte heller ska lägga märke till sig själv för relationens och dig i dens skull. Det gör ont när den du behöver inte vill och inte kan offra sig själv. Smärtan försvinner när du inser att du, liksom den andra, är separat. Värdefulla. Ensam. Med din erfarenhet och din bild av världen Ja. Det är annorlunda än ditt. Och detta faktum kan öppna upp tidigare sår när en betydande vuxen inte kunde känna igen din separatitet och se en bild av dig som skiljer sig från hans egen. Och slogs ihop med dig. Smärtan försvinner när du ser dina förväntningar, frigör dig från dem och möter dig själv och andra utan illusion. Du vet hur du ska tala öppet, först och främst till dig själv. Till exempel: ”Jag kontrollerar dig för att jag är rädd för svek. Jag blev lurad. Jag vill lita på dig, men jag vet inte hur. Jag vet inte hur jag ska lita på mitt val, och därför mig själv. Jag vill lära mig tillit och intimitet. Jag kan göra det, jag kan hantera det” Om du bestämmer dig för att vända dig mot dig själv, finns det en chans att en annan kommer att kunna se dig som separat, och inte genom prismat av dig själv. Och kanske möter ni varandra halvvägs. Om du en gång har insett kärlek kommer du inte att vilja leva i beroende Om du har lärt dig att vara vänner kommer du inte längre att konsumera eller vara donator. Om artikeln ger resonans tar jag gärna emot din feedback