I'm not a robot

CAPTCHA

Privacy - Terms

reCAPTCHA v4
Link



















Original text

Psykologiskt utrymme i kombination med livsrum, där en person känner sig lugn och trygg, brukar kallas komfortzonen. Varför, enligt majoriteten, är det nödvändigt att övervinna denna zon, för att komma ur komfort för att en person ska må ännu bättre Låt oss först titta på komfortzonen från utsidan och försöka ge den (så långt som möjligt? ) en objektiv bedömning. Om vi ​​pratar om fred och säkerhet, betyder detta att detta är en zon av villkorad komfort, där allt är förutsägbart, stabilt och utan antydan till risker och livets utmaningar. Stagnation. Stilla vatten. Och med tiden sker en substitution av begrepp: denna zon upphör att vara bekväm, den blir ... bekant. Därför vänjer sig en person gradvis vid de en gång skapade och oföränderliga miljöförhållandena och kallar det en komfortzon, medan komforten med tiden blir villkorad, eftersom stagnation också är orsaken till kronisk stress. För i avsaknad av dynamik dyker förr eller senare upp de aspekter av livet som inte längre passar en person helt, men hon har redan "övertygat" sig själv om att hon mår bra som det är, och sedan vänjer hon sig vid det "bra". ” Det vanligaste exemplet är att en person går i skolan som han redan har tappat intresset för, inte har någon lust att gå vidare, han har nått någon punkt av tillväxt och frös där. Det är dags att lämna och börja något nytt, men han övertygade sig själv - "Jag kan inte göra något annat, så jag fortsätter att gå till det här oälskade jobbet." Ja, du behöver inte bara ta dig ur en sådan "komfortzon", men jag skulle säga, spring! När allt kommer omkring, ju långsammare personligheten förstörs av rutin, desto svårare blir det att återställa sig själv. Därför bör du först bestämma dig själv: vad är komfort? Långsam, stabil och förutsägbar stagnation eller långsam, instabil och därför oförutsägbar tillväxt? Rörelse eller markeringstid? Stilla vatten eller en bergsbäck Många kanske argumenterar: varför riskera det? Vad händer om risken inte lönar sig? Jag håller med både det första tvivelet och det andra. Men faktum är att när du börjar gå utanför de vanliga och självskapade gränserna och ta risker, då har du möjlighet att utöka din förståelse för komfort. Då kommer du att förstå att tröst inte handlar om när du orkar, utan om när du utvecklar dig själv i nya förhållanden, ändrar ditt tänkande och beteende och gör dig av med dåliga vanor. Kom bara ihåg: den största risken är att ge upp risken helt och hållet. Ta hand om dig själv. Min Telegram-kanal