Psykoanalytisk terapi är en djup studie av personligheten, vilket leder till dess transformation, till en förändring i yttre och inre verklighet. Denna forskning kan vara oändlig, och ändå måste all terapi upphöra. Vilka är kriterierna för att avsluta terapin? När han reflekterar över sin klients prestationer (nedan kommer jag att använda ordet "analysand") ställer sig analytikern följande frågor: Lider analysanden? Symtomen är bara toppen av ett isberg, indikatorer på djupare svårigheter. Vi förväntar oss inte fullständig eliminering av symtom - i stressiga situationer kan vårt psyke ta till gamla typer av försvar. Men vi förväntar oss en betydande minskning av frekvensen och svårighetsgraden av symtomatiska manifestationer. Vad är kvaliteten på analysandens personliga relationer? En sund relation är inte en relation utan konflikt. Det är relationer där konflikter löses konstruktivt, och psyket är inte benäget att ta till stela försvarsmekanismer. Vi tittar på om analysanden är kapabel till integrerade objektrelationer, det vill säga om han erkänner den andra personens autonomi. Kan han känna igen och motstå sin egen aggression, liksom känslor av skuld och ånger? Har han en önskan om att reparera skadan på en annan person? Kan analysanden tolerera en triadisk relation En av de svåraste utvecklingsutmaningarna är övergången från dyadiska till triadiska relationer. Kan analysanden se och tolerera skillnaden mellan sin verkliga plats i denna värld och sin önskade plats? Kan du vara en observatör snarare än en deltagare i ett förhållande? Kan man vara medveten om och motstå känslor av rivalitet, konkurrens och avund? Är analysanden redo att acceptera verkligheten. Vi använder många sätt att förfalska eller undvika verkligheten? Verklighetsacceptans är förmågan att erkänna och tolerera våra egna ofullkomligheter och begränsningar, såväl som andras ofullkomligheter och begränsningar. Det är förmågan att klara av vad livet kastar på oss, med frustrationer och besvikelser. En viktig del av utvecklingen är att avstå från sin egen allmakt. Kan vi ha realistiska relationer med andra människor, inse och acceptera att de är ofullkomliga och att de på något sätt är bättre än oss? Kan analysanden reflektera över sina känslor. Frågan är inte om det finns en intern konflikt? Frågan är hur vi klarar det i den yttre och inre världen. Kan analysanden tänka på och uppleva sina affekter snarare än att agera ut dem tillfälligt och därmed försöka bli av med dem? Hur tycker analysanden om arbete En stor del av våra liv ägnas åt arbete, därför är hur vi fungerar i arbetsmiljön ett viktigt kriterium för psykisk hälsa. Kan analysanden fokusera på uppgiften, bygga relationer med kollegor, vara en del av ett team och motstå den oundvikliga rivaliteten och konkurrensen? Det är också viktigt hur analysanden upplever bristen på arbete. Arbete kan användas som ett skydd mot outhärdliga känslor och oro, såväl som från intimitet med andra människor. Hur förhåller sig analysanden till lek och nöje Enligt Winnicott beror mental hälsa på förmågan att älska, arbeta och leka? Ira intar en central plats i barnets känslomässiga utveckling, då hon kopplar ihop hans omedvetna fantasi och verklighet. Förmågan att leka indikerar närvaron av ett övergångsutrymme i vårt psyke, ett utrymme som låter oss leka med våra tankar och känslor utan att de orsakar för mycket oro. Har analysanden ett sinne för humor En av de betydande förändringarna som observerats under terapin är utvecklingen av ett sinne för humor? Förmågan att erkänna våra brister, liksom förmågan att förlåta, är relaterad till förmågan att se på våra egna svårigheter med humor. Källa: Alessandra Lemma. Introduktion till praktiken av psykoanalytisk psykoterapi. (STORBRITANNIEN, 2003)